Fortsättning av en..?
Chloe Reth
Jag öppnade ögonen, jag låg på en sunkig soffa i ett rum med randiga tapeter.
Vart är jag, tänkte jag för mig själv.
”Chloe, är du vaken?” Jag slöt instinktivt mina ögon och försökt andas lugnt, jag kände igen rösten. Jag kände att någon lätt smekte mig på kinden och min kropp överreagera. Mina ögonlock fladdra lätt till precis innan jag slog armarna om Todds muskulösa kropp.
Helt plötslig kände jag tårarna rinna ner för kinden och jag sölade ner hela hans tröja. Vad gör jag? Är inte jag förlovad, med en stilig man som mina föräldrar valt? Jag ska faktiskt vara en vuxen kvinna och här ligger jag, och sölar ner en annan mans tröja. Jag stelnade till, han kände det och föste bort mig, vänligt men bestämt.
”Förlåt”, viskade jag. Han reste sig upp från soffkanten och gick mot ytterdörren.
”Nej, gå inte snälla”, sa jag men hörde att min röst svek mig vid slutet.
”Jag ska inte gå, det ska du”, sa han. Hans svar förvånade mig, fast sedan såg jag. Två tavlor var ställda mot väggen i bortre hörnet, jag såg genast att tavlorna föreställde Sassetta, staden jag valt för målningarna. Nere i hörnet såg jag att de var signerade, det var Todds handstil. Oj, han visste. Var han arg? På mig alltså…
”Förlåt”, upprepade jag, starkare den här gången.
Det är inte ditt fel, det är bara det att…” Han tystnade innan han avslutade meningen.
”Du borde gå” Han försökte dölja det, men jag hörde smärtan i hans röst när jag uttalade de tre orden. Jag reste mig och gick sakta ut genom dörren och ner för trappan och sedan ut på gatan. Jag kände att tårarna rinna, hejdlöst droppade de ner. Hur skulle jag förklara det här, jag var ett vrak. Eller jo! Om två dagar, skulle pappa ha en bal, i stora salen. Jag bjuder hit Todd.
